Idag har jag kommit fram till att mitt liv innehåller mycket bajs. På dagarna torkar jag bajs och när jag är hundvakt plockar jag upp bajs från alla möjliga konstiga ställen.

Gela bajsade uppe på en stenkulle här på Bruket idag. Jag kastade ett snabbt öga på kringvarande hus för att se om någon såg incidenten. (Japp! jag är en plocka-upp-hundbajs-smitare ibland)

Självklart sitter en granntant på sin lilla, överpyntade uteplats och blänger på mig med sina överpyntade ögon som om någon av hennes överpyntade blommor skulle dö om jag inte plockade upp bajset. Stel som ett kylskåp med en knallgrön bajspåse i ena handen och en busig hund i andra började jag min vandring upp på berget (läs stenen). Väl uppe greppade jag tag om bajset, knöt ihop påsen och började knalla neråt. Tror ni jag klarade det?

Ingen risk. Gela upptäckte en katt, Majsan som hon ville äta upp och jag formligen FLÖG ner från stenhällen och tog emot mig med handen. Gissa tre gånger vad som hamnade under min hand? En knallgrön bajspåse som sprack och impregnerade min hand med dess innehåll.

Imorgon flyttar Maria till Luleå för att plugga i fem år om allt går som vi hoppas och tror. Jag är verkligen jätteglad för hennes skull och jag tror att hon kommer stortrivas där uppe med nya klassen.

Dock kommer jag att sakna henne varje dag och längtas tills vi ses igen. Kan inte förställa mig en dag utan hennes skratt och galna upptåg.

Önskar dig all lycka och välgång där uppe gumman och håller tummarna för att allt går vägen! Jag kommer snart och hälsar på.

Vad är det med killen!?!?

Han har tagit FEM OS-guld redan och har chans på tre till. Hur stor är möjligheten att en kille tar guld i alla grenar han ställer upp i och dessutom slår världsrekorden med en sisodär FEM sekunder i simning?

Jag hoppas verkligen att killen är ren för i så fall kommer han bli en legend.

Jag gillar vanligtvis inte hundar speciellt mycket men nu är jag kär. I en Rottweiler/labrador tik vid namn Gela som är min lillasysters hundvalp.

Hon ringde och frågade om jag kunde passa henne tills på fredag så igår överlämnade hon henne hos oss och det går jättebra!

Hunden har världens finaste lynne. Gör inget väsen av sig och är så där bedårande söt som bara en kolsvart hundvalp med rosa tunga kan bli..

Imorse när Mathias åkte på jobbet grinade hon lite men somnade snabbt om och sov tills jag klev upp runt 09.30 Gick ut i köket för att hämta hennes koppel och in kommer Gela smygandes med skam i blicken. Lilltösen kunde inte vänta utan hade kissat en liten pöl på golvet, trodde helt seriöst att vovven skulle dö av skam stackaren.

Just nu ligger i vi soffan och myser. Hon får inte vara i soffan hemma hos syrran men här är allt tillåtet! ;) Dock fick jag typ tvinga upp henne eftersom hon förmodligen trodde att det var förbjudet att vara där. Väl uppe lägger hon sig på rygg med benen spretandes åt alla håll och slickar mig frenetiskt i ansiktet. Pussglad vovve, minst sagt!

Det här med småprat är fan inte enkelt. Kommer ni ihåg inlägget jag skrev om hissprat för några månader sedan? Nu har jag kommit på en ännu jobbigare situation:

Föreställ er att ni sitter vid ett bord på ett café och alla andra bord är upptagna. Så kommer det ett tydligt nyförälskat par in i lokalen med en bricka fylld av kaffe, bakelser och annat som hör till. Så letar dom febrilt efter någonstans att sitta och inser snart att dom är tvungna att sätta sig vid samma bord som någon annan. Självklart väljer dom bordet jag sitter vid.

Så sitter vi där, jag och det nyförälskade medelålders paret. Jag sitter knäpptyst eftersom jag inte känner dem och de sitter också tysta eftersom de inte kan prata om vad som helst när det sitter en fritt främmande människa framför dom och knaprar på en bulle.

Hur gör man nu? Pratar om väder och vind eller fortsätter man sitta tyst och vacklande möta varandras blickar lite då och då bara för att allt blir så krystat?

Sen finns det ett dilemma till! Om det nu helt plötsligt blir ett bord ledigt lite längre bort, ska man flytta sig dit eller sitter man kvar på sin plats? Å ena sidan får dom sitta ensamma, å andra sidan känns det som att dom tror att deras sällskap inte duger eller att jag har något emot att sitta med dem.

Japp, idag är jag skriven som sjuk.

Finns det egentligen något värre än att sjukskriva sig från sitt arbete? Jag, som jobbar som vikarie på ett äldreboende får helt enkelt inte bli sjuk. Som vikarie måste man ha något slags inbyggt skydd emot alla bakterier och virus annars uppfattas man som dålig.

Tragiskt men sant!

Jag har magkatarr utom denna värld idag. Eller jag har haft det många dagar men nu kände jag att det inte går något mer. Att ringa chefen och säga en sån sak och få till svar: "Magkatarr i en sån ung mage...? Hmm.." är inte direkt det ultimata scenariot. Men men. Hon får väl tro vad hon vill. Jag vet iallafall att jag inte kan jobba när jag mår så här.

Sen undrar jag om någon kan svara på en sak?

Om man frivilligt anmält sig till att vara vikarie, fått ett schema, tar en massa extrapass och själv erbjuder sig att jobba mera, är det då troligt att man stannar hemma från jobbet för att man inte VILL jobba?

Jag vill ju faktiskt inte vara hemma idag. Jag behöver varenda litet öre jag kan tjäna ihop på arbetet och bara idag tappar jag en massa pengar. Ändå känns det som om alla tror att man är hemma av ren lathet, och det är fan inte kul. Jaja huvudsaken är att jag har rent samvete.

Så vad har Emmelie gjort idag? Kanske ni undrar. (eller så skiter ni fullständigt i det men läser ändå.)

Jani. Min dag började med att jag vaknade i soffan där jag och Matte somnade igår. Pigg som en nötkärna var jag och hoppades på att det skulle bidra till en lättsammare dag på jobbet eftersom en morgonpigg Emmelie verkligen inte hör till vanligheterna. Tji fick jag! Tanterna var lika jobbiga som vanligt, en molekyl av personalsytrkan var ett pain in the ass och jag ville verkligen bara åka hem.. Ungefär en gång i minuten försökte jag inbilla mig att jag mådde jättedåligt för att på så sätt ha en anledning att åka hem tidigare men jag insåg snabbt att det knappast gjorde saken bättre. Att hela tiden göra allt för att försöka må fysiskt dåligt är inte speciellt uppiggande...

Väl hemma lagade jag mat åt Prinsen medans han diskade. Det är vad jag kallar team work! Dock ser lägenheten ut som ett ställe där man slussar in och ut folk och inte anställer någon städhjälp (läs smuggelhåla i nåt smutsigt land)

Yeah yeah. Lena och Elin kom förbi med chips, dip, film och hårfärg till mig. Kvällen slutade med att jag förvandlades till en Hitler mer manlig än någon annan imitatör, Mathias blev impotent och Lena fläckade ner i princip hela lägenheten (tror hon missade sovrummet). För tillfället har lyan bruna, oplanerade färgstänk i samma ton som mitt hår. Bra jobbat Lena!

Just ja, glömde nämna att hon gjorde ett enastående jobb med mitt hår, bättre än någon frissa lyckats med trots att jag ser ut som en spetälsk i ansiktet och i nacken.. Men sånt får man ta när man tar hjälp av en spastisk, fnittrig och smått (?) klumpig vän ;)

Nu är det snart sovdags för mig och Prinsen.

Undrar om jag ska klippa ut en sån där papperskrona till honom att sätta på huvudet? Då härmar jag ju iallafall inte Blondinbella.. Fast å andra sidan har väl den stjärnan gjort allt man kan här i livet vid sjutton års ålder så jag är nog körd. Hoppas verkligen att ingen färgar håret blondt, blir MUFare eller skaffar en pojkvän som heter Nils. Ni kan få det jobbigt av diverse "Blondinbella-wannabe-jägare".

Vi är fan lika varandra..

Det är intressant med folk som kommenterar bloggar utan att kunna stå för vem man är..

Här är det någon stackars själ som tycker att det är "pinsamt" att jag kallar Mathias för "Prinsen" i mina inlägg och påstår att jag på så vis härmar Blondinbella. Om det nu är så pinsamt att läsa min blogg kan du ju faktiskt låta bli? Det måste ju finnas någonting som lockar eftersom du går in och läser den?

Och varför skulle jag på något sätt härma Blondinbella? Vad jag vet så kallar hon sin pojkvän för Nils, inte Prinsen?

Jaja.. Roa dig med att kommentera min blogg anonymt du, jag gillar det! Blir mer spännande så.. Och du! Han är faktiskt min prins, försök hitta en egen så kanske du hänger med..

Annars då? Lena, Mia, Robin och Andreas sitter just nu och kollar på film. Jag ligger hemma och mår allmänt dåligt. Hoppas verkligen att jag inte blir sjuk nu, måste jobba de här sista dagarna om jag ska få ihop några pengar alls för augusti..

Nej, om jag ska ta och kramas lite med PRINSEN och käka lite godis.