FATTAR DU VAD BÄSTIS KODEX INNEBÄR ELLER?

HON SKULLE ALDRIG VARA MED DIG EFTERSOM DU REDAN VARIT PÅ MIG.

Bara så du vet..

Jag har en vän som heter Elin och hon vill verkligen inget annat än att komma ifrån den här stan.

Jag vill inget hellre än att hon stannar men eftersom jag älskar henne över allt annat och vill att hon ska må bra och allt sånt där undrar jag om någon inte bara kan ge henne ett antagningsbesked, en lägenhet och en jävla massa pengar. Då kommer hon må bra, för nu är hon fan deppig.

Jag har bara tre regler:

- Inte längre bort än till Sundsvall, för då dör jag och det vill jag inte. Inte ni heller för den delen.

- Ge henne ett speciellt kreditkort som bara fungerar om man använder det till resor mellan Sundsvall och Kramfors. Annars kommer hon shoppa upp alla pengar och inte kunna hälsa på sin andra hälft, d.v.s mig.

- Se till så att hennes liv där inte blir alltför bra och att hon inte träffar någon hon tycker om mer än mig (omöjligt men ändå). Risken finns annars att hon glömmer mig.

Så! Det är bara att börja lägga bud så avgör jag vilket som passar henne bäst.

Skiver om morgondagen eftersom jag inte gjort ett dyft idag.

Imorgon ska alla mina fyra syskon, mina fyra syskonbarn och min pappa och hans tant få äran att träffa Matte.

Jag är dyngnervös.

Mia är uppe från Örebro och eftersom hennes son Hugo fyller 2 år imorgon passar det ju utmärkt att alla samlas i Kyrkdal för att fira honom. Ska bli mysigt att träffa alla barnen samlade igen! Kommer bli mycket bus med dem och syrrans nya lilla hundvalp, dessutom har jag rätt mycket att prata med alla om eftersom det var så längesen vi sågs. Blir en heldag i Churchvalley med mat och grejor, hoppas Matte överlever!

aaah. Sitter och väntar på mat, håller på att säcka ihop av lågt blodsocker.

Ikväll kommer Jon upp till Kramfors och hälsar på sina trogna följeslagare. SKa försöka samla lite krafter och träffa honom ikväll, men just nu känns det som om jag helst av allt bara vill sova tills på lördag. (Ni som känner mig vet att jag inte kan sova när jag är sjuk, en mycket dålig egenskap)

På lördag vankas det födelsedagskalas i Kyrkdal för lilla Hugo. Ska bli kul att träffa alla igen, särskilt Mia då eftersom hon bor så långt borta. Sen på kvällen är det Grundstafest, hoppas att jag är piggare då så att jag kan parta gärnet med grabbarna och mina älsklingar..

Nej! Nu får dom fan ta och komma hem med maten.

Jag avskyr att sjukskriva mig. Speciellt när jag vet hur svårt chefen har att få ut vikarier och speciellt när jag vet hur mycket pengar jag förlorar på att stanna hemma. Dock har jag inte så mycket val, är helt väck idag.

Dessutom ska man inte jobba om man är väldigt förkyld eftersom man kan smitta patienterna.. Jaja. Inte så mycket att göra något åt, men nog fan känns det surt att tappa en massa pengar. Usch.

Jahapp. Igår var det grillafton på Kramm men jag orkade verkligen inte gå ner. Satt här hemma med Mathias och hans brorsa och gör så idag också.. Kommer nog ägna närmaste dagarna åt datorn och film. Till helgen blir det förmodligen nån form av middag hos farsan med alla syskon, så hoppas jag är pigg då!

Hur är det med er andra?

Jag är trött. Igen. Pallrade mig upp kl 5 imorse för att gå ner på busstationen och åka på jobbet. Önskade verkligen att busschaufförerna här i Västernorrland också bestämt sig för att strejka men nej då, sån tur har helt enkelt inte Emmelie.

I alla fall så gick det rätt bra att jobba, även om det kändes som om jag skulle säcka ihop ibland..

I alla fall så åkte jag hem och sov en sväng innan jag hämtade mopeden. Men nu är det gjort iallafall så nu kan jag sälja iväg den..

Sitter hemma med Matte och hans brorsa nu och leker med datorn lite, försöker verkligen att hålla ögonen öppna. Snark.

Saknar gatufesten. Saknar allt kul, alla människor och all musik. Tur att det kommer ett år till!

Trött som ett as och ännu mer förkyld.

Den här gatufest-helgen tog verkligen på krafterna!

Sjukskrev mig igår och idag och bara för att jag tog en snabb vända ner på stan för att köpa nässpray stöter jag självklart på chefen. Helt otroligt.

Hon tittade på mig, spände ögonen i mig och sa: "Jahapp. Du kommer väl imorgon!?" Det hade jag ju inte tänkt göra men hur ska jag kunna komma ifrån det nu?

Aja.. Är väl bara att pallra sig upp klockan 5 imorgon bitti, trycka i sig Alvedon och rocka.

Hela denna dagen har varit slö som bara den. Tänkte väl försöka få i mig lite mat så småningom och sen blir det nog en tidig kväll.

Igår, precis när jag skulle sova, kommer Matte och Dennis in och ska kolla film. Var inga om och men där inte utan vi kollade på sjätte sinnet och surrade tills dom gick hem. Somnade snabbt vill jag lova!

JAG - ÄLSKAR - DIG.

Det är bara ord, men ändå betyder de så mycket. Jag är inte någon som slänger dom orden runt mig, utan säger det till dem jag verkligen älskar och då jag verkligen menar det. Elin är en person som jag älskar så där innerligt och djupt. Henne skulle jag kunna offra mitt liv för - utan tvekan. Jag vet att hon älskar mig också, men hon säger det inte särskilt ofta. Är det fel?

Jag och Mathias har varit tillsammans i drygt två månader. Han har inte sagt att han älskar mig ännu, och jag har inte heller sagt det. Det finns folk som verkligen hakar upp sig på det. Folk som tror att vårat förhållande inte är seriöst bara för att ingen av oss sagt de där tre orden.

Jag vet med säkerhet att Elin älskar mig, och hon vet exakt när hon ska säga det. Hon säger det vidrätt tillfällen när jag verkligen behöver höra det och det är just därför det betyder så mycket.Jag vet även att när, eller om, Mathias säger det till mig så menar han det verkligen. Då vet jag att det inte ärnågot han bara slänger ur sig, utan att det finns tyngd bakom orden.Hellre sällan och mena det, eller ofta och göra det till något vardagligt.

Sedan finns det tre ord till.

JAG - HATAR - DIG

Jag har sagt det en enda gång i mitt 20-åriga liv och det var till min lillasyster.Jag kanske var tolv år eller något och hon drev mig till vansinne, till slut kom bara orden ur min mun.

Jag hatar dig Emmi.

Jag har förmodligen aldrig mått så dåligt för ett agerande förut och jag minns att jag grät i flera timmar inne på mitt rum. Hon brydde sig inte överhuvudtaget och när jag till slut tog mod till mig för att be om förlåtelse tittade hon på mig som om jag var dum i huvudet. Hon förstod inte varför jag var så upprörd, hon visste ju att jag inte menade det. För mig var det jättejobbigt och det var lika jobbigt när hon sa samma ord till mig ett år senare. Det kändes som om hon slet ut mitt hjärta ur kroppen och krossade det mellan fingarna.

Man hatar inte sin syster var det enda jag tänkte på.

Tur att jag ändå vet jag betyder mycket för min lillasyster och att hon inte menade vad hon sa. Det är nogpå grund av de där orden hon sa till mig för sju år sedan med de svartaste ögonen jag någonsin skådat somgjort att jag aldrig någonsin uttryckt mig så igen. Att hata och att älska är för mig mycket starka ord. Hur ser ni på saken?